Det har i dag kommit till vår kännedom att Jordbruksverket inlett ett banbrytande samarbete med Försvarsmakten och BAE Systems Bofors. Syftet med samarbetet är dels att effektivisera vårsådden, dels att öka kompetensen bland pansartrupperna. Sommaren 2018 såg vi ett innovativt samarbete då skogsbränder bekämpades genom bombning från JAS 39 Gripen, och det nu aktuella samarbetet för verksamheten ytterligare ett steg framåt.

Planen är att använda Stridsfordon 9040, internationellt känt som CV90, med en 40 mm automatkanon från Bofors. Denna utvecklades redan på 1930-talet och har nått världsomspännande rykte både för precision och snabbhet. Fordonet körs fram till lämpliga positioner längs fältet som ska sås. Därefter bestryks fältet med välriktade salvor med en nyutvecklad variant av kulspränggranat 95 LK (kulsgr 95 LK). Denna är en programmerbar ammunitionstyp där man kan styra tiden innan ammunitionen detonerar över marken. Kulsgr 95 LK innehåller normalt över 1000 wolframkulor för att bekämpa obepansrade mål, men är i denna variant fylld med utsäde och gödning, s k BISON (BIologic Seed Optimized muNition) och kan fås att brisera vid noggrant bestämda positioner. Med automatkanonens höga eldhastighet, 5 skott per sekund, och stora räckvidd kan fält om flera hektar besås från ett fåtal positioner inom mycket kort tid. Då vagnen förutom tre mans besättning normalt har plats för sju stridsutrustade soldater kan detta utrymme utnyttjas för extra ammunition om stora ytor ska sås. För att effektivt kunna nå även de delar av fälten som ligger närmast vagnen har man utvecklat en civil variant av kulsprutan, en så kallad fröspruta.

Kulsgr 95 LK har en täckning om 140 kvadratmeter per projektil och det krävs därmed ca 70 granater för att täcka ett hektar. Med en eldhastighet om 5 skott per sekund skulle en pluton, som består av tre vagnar, sammanlagt kunna täcka ett hektar på bara fem sekunder. Denna eldhastighet skulle dock bara kunna upprätthållas under dessa fem sekunder eftersom kanonens tre magasin enbart innehåller 24 projektiler och dessa magasin skulle sedan behöva fyllas med ammunition lagrad på annan plats i vagnen. Ett Stridsfordon 9040 bär normalt 240 skott för sin 40 mm automatkanon, en enda vagn skulle alltså kunna täcka tre hektar med sådd innan påfyllnad av ammunition skulle krävas. Om ammunitionskapaciteten utökas genom att man använder de fem kubikmeter som finns tillgängligt i fordonets akter skulle denna yta kunna ökas avsevärt.

Det är sedan länge känt att sådd medför många körningar över ett fält med därmed följande dieselåtgång, maskinslitage, jordpackning och kostnader. Genom det nya såsystemet kommer lantbrukarna att göra stora besparingar och såddens miljöpåverkan reduceras. Försvarsmakten får genom samverkan utökade möjligheter att öva sin personal i en realistisk terräng på ett ur samhällelig synvinkel välgörande sätt. För Bofors del är vinsten en möjlighet att testa sin materiel och ammunition i ett landvinnande samarbete. Helt enkelt Tillväxt med Varje Skott!

Vi har erfarit att inledande försök utfördes på Kråks skjutfält redan under 2018. Resultaten var så goda att kraftigt utvidgade fältförsök planeras under den instundande vårsådden, huvudsakligen i Skaraborg. Enligt uppgift från säker källa ska det inom snar framtid också vara möjligt för lantbrukare att ansöka om att delta i detta samarbete via en elektronisk blankett på Jordbruksverkets hemsida. Ett sådant förfarande skulle medföra en för alla parter eftersträvansvärd integrering mellan militär- och civilsamhället.

Till yttermera visso förmäler källorna att det även har diskuterats att använda GPS-styrd ammunition av BISON-typ i artillerisystemet Archer med dess 15,5 cm haubits. Med detta system skulle man kunna beså fält på mycket stora avstånd eftersom systemets räckvidd uppskattas till 50 km. Även denna ammunitionstyp ska vara under utveckling av Bofors med utgångspunkt från deras GPS-styrda granat Excalibur. Granaten är designad för att brisera i luften över ett förbestämt mål, exempelvis en svåråtkomlig jordplätt, vilket gör att tidigare olönsamma åkerarealer kan tas i anspråk och därmed bidra till landets självförsörjningspotential. Exportmöjligheter synes också finnas för den granatbaserade metoden, särskilt till länder där åkerarealen är utspridd över stora ytor med bristande arrondering. Denna metod torde dock möta viss konkurrens från flygbaserade såmetoder.

Som en kuriositet i sammanhanget kan nämnas att Bofors tillverkade jordbruksredskap redan under mellankrigstiden men krigsmaterielproduktion har med tiden kommit att dominera företagets tillverkning. Nu kan vi måhända ana planer att återgå till den agrara näringen – kommer vi så småningom att få se en civil CV90 – CiVil 90?